Vad är den bästa möjliga framtiden – och hur kommer vi dit?
Att fler ska börja ställa sig den frågan är projektet One eARThs vision.
One Earth Festival är en mötesplats där konst, musik och samtal möts kring samtidens stora frågor, med särskilt fokus på hållbarhet, samhälle och kulturens roll i förändring. Festivalen skapas av Göteborg Art Sounds (GAS) med stöd från Postkodlotteriets stiftelse och GAS är en ideell förening som sedan 1999 arrangerat en biennal för utforskande ljudkonst och musik i Göteborg och Västsverige. Projektledare är Emma Axberg.
Festivalens mål var att ge rum för uttryck och idéer sida vid sida, och där publiken rör sig nära både scen och samtal. Vi på MCV är stolta samarbetsparter i detta fina projekt och är gärna det i projekt som stöttar det fria musiklivet, där vi får arbeta för att stärka professionella musikers villkor och synlighet i Västra Götaland och nationellt.
Under fredagseftermiddagen deltog jag, Sara Aldén, på plats på Stadsbiblioteket vid Götaplatsen här i Göteborg. Utanför sken solen och stämningen var vårsprittig, livlig och familjär. Väl innanför snurrdörren på biblioteket var det första som mötte en en stor roll up för One Earth med info och fina foldrar om festivalen. Jag strosade runt och tog del av de olika programpunkterna och kunde lätt ha förlorat mig helt i programmet – otroligt många fina och viktiga programpunkter. Läs hela programmet här:
https://www.one-earth.se/one-earth-festival/alladagar/
Jag tog del av ett performance ”De oansenliga” av Helena Perssons som delade sina tankar i ljudande och bild-format om jordens oansenliga men betydelsefulla beståndsdelar. Läs mer om Helena och framträdandet här: https://www.vetenskapsfestivalen.se/for-alla/de-oansenliga/7214/
Jag upplevde att det var ett levande flöde av aktiviteter under festivalen, man visste inte vad som skulle möta en vid de olika stationerna – i ett rum pågick ett samtal som lockade många, mig bland annat att stanna kvar och lyssna, samtidigt som det i ett annat hörn fanns ett mer performativt inslag där ljud och rörelse fick ta plats mer fritt. Det var också en del besökare som rörde sig mellan installationer och mindre spontana träffpunkter, samtal uppstod längs vägen snarare än i en regisserat och modererat format. Hela festivalen gav en känsla av att programmet var öppet och inbjudande, snarare än uppdelat och avgränsat.
Tack One Earth och Emma för en fantastiskt fin eftermiddag med värme, närvaro och många små, viktiga möten.
/Sara på MCV
