”Plötsligt slutade människor lägga märke till henne sa hon, som om ett filter lagt sig över hela hennes väsen. Jag tyckte det var en märklig berättelse. Men sen kom det fler och fler bekännelser från vänner- mest kvinnor, som upplevt att de blivit osynliga för världen när de kommit upp i en viss ålder”.

Är det så? Vad är det som händer med oss och världen runtomkring när vi kommer över 50? Är vi inte vackrare nu- när vi varit med om så mycket, har så mycket att berätta – och komma med? Är vi till och med friare nu? Hur är det att vara tonårsmamma och samtidigt försöka hitta egen ny kärlek? Att hamna i dålig arbetsmiljö och ändå tro på sina drömmar? Att bli förälder till sin egen mamma, och inse att allt tar slut?

Dessa frågor väcks i Fia Ekbergs mitt-i livet- föreställning som baseras på sånger från skivan Bangatan Det är sånger och betraktelser från livets mitt. Vardagsrealism och storslagen längtan. Om att älska, åldras, vilja leva så att en går sönder, vara förälder, vara förälder till sin förälder. Om ilska och längtan efter tillhörighet och försoning.

Och framför allt om att våga berätta och värdesätta sin egen berättelse.

En kärleksfull, tankeväckande hyllning till att bli äldre, klokare och vackrare

Till våra förebilder och alla som kommer efter.

Medmusiker: Patrick Rydman och Henrik Cederblom
Foto Amanda Arnborg

Med stöd av Göteborgs stad och Konstnärsnämnden