Okej, Anna, Kristoffer och Moa är bästisar och dom hänger varje kväll efter skolan, just det, Anna och Kristoffer är ihop, Anna och Moa har känt varandra sen dom var små och det är hur lugnt som helst att hänga alla tre men en kväll känner Anna att hon vill hänga själv med Moa så hon ber Kristoffer att gå hem till sig, helt rimligt, men Kristoffer blir supersårad och faktiskt ganska kränkt och känner plötsligt ett helt orimligt hat mot Moa, ett hat som får ödesdigra och faktiskt helt orimliga konsekvenser men vadå, Kristoffer var faktiskt superledsen och tänkte inte alls på vad det skulle få för konsekvenser.

Jag har aldrig… är en nyskriven opera på det underskattade versmåttet villanella och handlar om grundmurad vänskap, passionerad förälskelse och den förbjudna viljan att skada för någon annan. Kan man förlåta den man älskar när den gjort något dumt mot ens vän? Och vad är det att bli förlåten, är verkligen allt lugnt efter det?

Libretto: Kristian Hallberg

Musik: Maria Lithell Flyg

Regi: Gunilla J Gyllenspetz

Scenografi/kostym: Heidi Saikkonen

Ljusdesign: Christofer W Fogelberg

Maskdesign: Linda af Boije Gennäs

På scen:

Man Must Sing

Moa – Nina Ewald

Anna – Amanda Flodin

Kristoffer – Karl Peter Eriksson 

Gageego!

Flöjt: Anders Jonhäll

Slagverk: Jonas Larsson

Cello: My Hellgren

Operakompaniet Man Must Sing skapar nyskriven normkreativ opera på svenska i ett smart intimt och tillgängligt format. Akvarium (2016) valdes ut till Scenkonstbiennalen. Kom inte hit! (2018) köptes in av GöteborgsOperan som gästspel. Scener ur ett polyamoröst äktenskap (2021) spelades under brinnande pandemi och barnoperan Jag vet inte vem jag är och jag älskar det (2021) har setts av över 1000 barn. Systemet (2024) kallades i recensionerna för ”halsbrytande och vansinnigt underbar”