Texterna och berättandet utgår ifrån Anna Heikkinens personliga minnen, intervjuer med släktingar, sparade brev och dagboksanteckningar från Andra världskriget – en orolig tid efter vilken Annas far Pekka kom som ensamkommande barn från Finland till Seglora. Som en historia berättad av ett barn till en ensamkommande speglar föreställningen även en del av vår brännande nutid och framtid.

Med en väv av ord och toner, finska och svenska texter, dragspel, saxofon och cello söker föreställningen efter ett förlorat Satumaa – ett eget Sagoland.
Sångerna sjungs på både svenska och finska. Berättandet är på svenska.