Doglife


Fri improviserad musik som rör sig över en högenergisk platå någonstans i frijazzens utmarker.

Soundet är experimentellt, de improviserar fram sin musik och gör allt för att bryta jazzens konventioner och strukturer. Musiken bjuder på motstånd, men också glädje och kraft
Bandets musik är influerad av otaliga stilar och här finns spår av metal, men också punkens energi och vägran att finna sig i redan etablerade former.

Doglife blev till under en frukost då trion satt och spånade hurudan musik de ville göra.
– Vi ville ha ett band, helst en trio, där alla musiker är så jämställda som möjligt, berättar Anna Högberg och Finn Loxbo tillägger att de ville spela stenhårt hela tiden och inte hålla på med dynamik.
Jämställdheten handlar om att alla instrument får lika mycket utrymme, att ingen tar plats på bekostnad av någon annan i bandet. Här handlar det om att våga vara den man är, att avskalat spela musik tillsammans.
Inom jazzen får man rätt ofta stå och lyssna på de andra musikerna, efter att ha spelat sin egen del.
Att hitta ett flöde och utveckla det tillsammans är det viktiga, improvisationen är det som skiljer bandet från jazzen.

Gruppmedlemmar

Anna Högberg: saxofoner
Mårten Magnefors: trummor
Finn Loxbo: elbas