Det Blev Handgemäng


Det Blev Handgemäng är ett gnisslande vagnshjuls färd genom ödemarken, ekot av en bugalú efter att den sista gudsförgätna gästen blivit utslängd från baren, den långa promenaden mot casinot dagen efter att du fått sparken. Det Blev Handgemäng på din gata, utanför ditt hus, och du gillade det!

Det Blev Handgemäng är inget bluesband, inget countryband och inget rootsband. De kan sin skit men är inget band som konserverar musik och låser in den på museum. Istället spelar de amerikansk folkmusik på ett sätt som gör att den känns angelägen.
Efter att i sex år ha kuskat runt i en röd Volvo 745 och spelat på syltor och herrgårdar bestämde sig Det Blev Handgemäng för ta sin del av den guldgruva som är dagens skivindustri. Bandet stängde in sig i ett rum, ställde upp mikrofoner, pluggade in sina instrument och två dagar senare var skivan inspelad.

Det går inte att fånga det stigande trycket som uppstår i rummet när Det Blev Handgemäng sätter igång sin helvetesmaskin. Det går inte att spela in blodstänket från Elins fingrar när kontrabasen svänger som mest på "Bayou". På band kan en inte fästa svetten som droppar från Christoffers mustasch när han vrålar ut att it's nobody's fault but mine, eller den bultande venen i Gunnars panna under "Boll Weevil, Bo' Weavil". Inte heller vansinnet i Emanuels ögon under de avslutande trumslagen i "That Road". Men det var värt ett försök. Det här är Det Blev Handgemängs debutskiva Bugalú.

Recension ur Göteborgsposten, Betyg 4 av 5 fyrar
“Om du tar bandnamnet bokstavligt och tänker dig en bourbonstinn sydstats-bar där rednecksen pillar mustaschen med ena näven och svingar uppercuts med den andra så passar Det blev handgemäng utmärkt in på barens lilla scen. Med ett sprucket pa, sargade stärkare och en gammal Elvis-mik står de där och spottar fram träskblues som om det inte fanns någon morgondag. De krängande, kantiga låtarna eggar publiken till världens barbrawl och när uppträdet väl är i gång drar sig inte bandet själva för att börja svinga. Autentiskt så det förslår.” - Daniel Claesson

Gruppmedlemmar

Elin Engberg: sång, kontrabas
Christoffer Johansson: sång, gitarr, banjo
Bror Gunnar Jansson: sång, gitarr
Emanuel Svensson: trummor

Video